måndag 26 september 2016

Äntligen: Kan man leva på en ödegård?



Jag har tidigare berättat om ett långsiktigt projekt kring medeltida ödegårdar som länge legat på jäsning. Se min blogg Matig bok från Jönköpings län och flera julklappar

Nu har vår bok Kan man leva på en ödegård kommit i trycket efter denna långa jäsning och jag citerar därför twittraren @arkland_swe som vid nyheten om detta i förra veckan utbrast ÄNTLIGEN

Här finns en länk till bokens baksidestext och hur den kan beställas.

På bokmässan i lördags försökte jag likt en knivförsäljare på Kiviks marknad överrösta alla andra och övertyga om att just denna bok var mest intressant. Den som tycker att framställningen är flåsig bör inse att Bokmässan just är en Kiviks marknad och att den handlar om att slå sig fram i ett decibelhav av hundratals högtalarsystem, tusentals kändisar och tiotusentals böcker.. Se videon HÄR:
Fråga mig inte varför region Västerbotten är så generösa att de sprider Östgötaforskning. TACK!

torsdag 25 februari 2016

Fanns det neandertalare i Skandinavien?


In large ares of Northern Scandinavia the inland ice did not act like a bulldozer as we were taught in school but instead a frozen bed deep-freezed all pre-glacial landforms. Image courtesy Clas Hättestrand, from one of the layers of Fig 4 in  Stroeven et al in press: Deglaciation of Fennoscandia 




Föreställningen att den skandinaviska inlandsisen fungerade som en stor väghyvel och effektivt rensade bort alla landformer som funnits före istiden lärde många av oss i skolan och en del kanske t.o.m. på universitet. Nyligen blev jag uppmärksammad på den missuppfattningen från en arkeolog som liknande isen inte vid en bulldozer men väl än stor trähyvel som gick fram över hela Sverige. Men förekomsten av djupfrysta ytor har varit känd länge i Skandinavien. Johan Kleman och Clas Hättestrand skrev bl.a. om dem i Nature 1999.

Om jag fattat detta rätt så innebär det att isen i sina bottenskikt lågt helt stilla medan den kan ha varit mer plastiskt i sina övre skikt och där rört sig. Effekten är att vi i stora delar av Sverige har djupfrysta ytor (frozen beds) där isen alltså har fungerat som ett välbevarande frysskåp snarare än som en väghyvel. På dessa välbevarade ytor finns bl.a torbildningar, dvs djupvittrade rangliga berg, som kan se ut som man staplat stora block ovanpå varandra. De hör bättre hemma i Kalle Anka-serier, när Kalle gör våghalsiga bilfärder till bergsområden i det torra Amerika eller i södra Afrika än vad de gör i vår standardbild av det nedisade och skrapade Skandinavien. Hade isen varit som en stor väghyvel så hade dessa rangliga berg fallit samman som korthus. Jag uppmärksammade det i ett det tidigare blogglinlägget Afrikanska berg i Pajala.
Torbildning i Naakakarhakka . Bilden är lånad från Arjen Stroevens hemsida där du kan läsa mer om den forskning som ligger till grunden för kartan ovan.
Men det verkar inte som om medvetenheten om detta är spridd utanför de smala fackkretsarna bland mina husgrannar naturgeograferna. Neandertalarna då? Jo själva djupvittringen och uppkomsten av dessa torbildningar ägde förmodligen rum långt innan neandertalarna vandrade runt i Europa. Men Sverige har vari isfritt flera gånger förr - inte bara under vår nuvarande mellanistid. Under den närmast föregående mellanistiden Eem (för cirka 130 000 år sedan ) fanns neandertalarna i Nordeuropa och kan alltså mycket väl ha besökt det isfria Skandinavien. En vanlig uppfattning har förut varit att - om mot förmodan neandertalarna besökt Skandinavien - så skulle isen ha sopat bort alla spår efter dem. Men när vi nu vet att det funnits djupfrysta ytor så håller inte det argumentet. Eftersom ytorna i norr är så välbevarande vad gäller föristida landformer borde det inte vara omöjligt att hitta också lämningar efter människor. Det finns en indikation på mänsklig bosättning i Sverige vid denna tid och Jens Heimdahl har närmare beskrivit de fynd som gjordes då i Fornvännen 2006; "Spår av en mellanpaleolitisk befolkning i Sverige? förnyad granskning av Mårtensöfynden 1938 och 1964"

Kartan som inleder denna blogg kan förhoppningvis användas som en uppmaning till inventerande arkeologer i norr att uppmärksamma de djupfrysta ytorna med vassa ögon och med tanken på paleolitiska bosättningar i huvudet.

------
Tillägg 25/2 2016 på kvällen; Kan inte undanhålla mina läsare några kommentarer jag fått per mail kring detta blogginlägg. Det första tillägget är att Johan Kleman redan för 22 år sedan 1994 direkt riktade sig till arkeologer i en av sina artiklar om detta:

“In archaeology the "assumption of glacial destruction"has previously given archaeologists no hope of finding traces of ancient (pre-Holocene) man in the areas covered by the last ice sheets. If he ( and she) were indeed present in those northerly areas before the onset of the last stadial, the possibility of finding traces of humans or their activities cannot any longer be neglected in areas interpreted to have been covered by dry-based ice sheets.” Kleman, J., 1994: Preservation of landforms under ice sheets and ice caps.     Geomorphology, 9:19-32.  Sid 31,

Det andra är ett förslag från Clas Hättestrand till korrigering av min lite luddiga mening "Om jag fattat det rätt... " Han skulle själv uttryckt det på detta sätt:. 

"Att delar av inlandsisen har en frusen botten betyder att själva isen där är fastfrusen i marken och den rörelse av isen, som finns i alla glaciärer och inlandsisar, sker genom att isen självt plastiskt deformeras. Detta till skillnad från en inlandsis som har en smältande botten, där en stor del av rörelsen sker genom att isen glider över landskapet, och därmed kan erodera det." 
Han fortsätter: 
Poängen här är att hela isen rör sig också när den är bottenfrusen, även i de lägre delarna, men inte just i själva gränsskiktet mot botten eftersom den kontakten är låst genom att det är fastfruset (tänk tunga mot frusen lyktstolpe). Och det är just i gränsskiktet som eventuell erosion annars kan ske. 

Tack Clas! Nu blir det hela mycket mer förståeligt. 


lördag 28 november 2015

Begrepp för jordbrukssystem

I vårt arbete med att kartlägga globala jordbrukssystem under de senaste 1000 åren inom projektet Mapping Global Agriculture brottas vi med att slå fast ett litet antal typer av jordbrukssystem. Kategorierna ska vara precisa, generiska och förstås på samma sätt av en stor mängd forskare. Antalet kategorier kan inte vara för stort, för de ska vara möjliga att urskilja på en serie av tre världskartor.

Uppgiften är inte lätt och vi tvingas att navigera mellan logiskt konsekventa indelningar och ett mer pragmatiskt förhållningsätt. Dessutom är vissa kategorier, hur tydliga vi än kan tycka att de är, så uppenbart förknippade med en viss tidsbunden och normativ syn på jordbruk, inte sällan knuten till en utvecklingsdiskurs.

Googles NGRAM VIEWER är ett utmärkt redskap för att fånga sådana tendenser i tiden. Där sammanfattas statistiskt ordens förekomst bland de böcker som är skannade inom ramen för Google Books.

Begreppet Dry farming har vi bl.a. stött på i översikter som berör Indien. Med hjälp av NGRAM kan vi konstatera att det har en mycket markant och ökande popularitet under början av 1900-talet. Det verkar som om boken Dry-Farming : A System of Agriculture for Countries under a Low Rainfall (1913) av den norskättade mormonen John A. Widstoe spelat en viktig roll i spridningen av detta begrepp. Han definierar begreppet på följande sätt:

"Dry-farming, as at present understood, is the profitable production of useful crops, without irrigation, on lands that receive annually a rainfall of 20 inches or less."

och han syftade uppenbarligen till att med utgångspunkt bl.a. från mormonernas erfarenheter av jordbruk i Utah sammanfatta och utveckla en modern agronomi för torrområden, som inte bara baserades på bevattning.

Begreppet Mixed farming, som av bl.a. David Grigg främst definierats utifrån det nordeuropeiska jordbruket, bygger på en långt gående integration mellan åkerbruk och boskapsskötset. Det är för mig hittills den bästa termen för att beskriva de olika system vi kan hitta världen över där gödsel och dragkraft från boskapssektorn används inom åkerbruket och där produkter från åkerbruket används till boskapen (halm, bete på stubbåkern osv). I Afrika söder om Sahara förekommer inte dragdjur och plog under förkolonial tid, men det finns ändå många exempel på långtgående integration med stallade djur och gödsling. I norra Europa spelar ängsmarkerna en central roll och vi talar ibland om äng-är-åkers-moder-jordbruket. Skillnaderna kan alltså vara stora, men det finns ändå skäl att se mixed farming i denna betydelse som ett allmängiltigt begrepp.

Men även detta ord har och har haft en särskilt innebörd i en viss diskurs. Det är för mig inte helt klart varför det har en så markant topp i litteraturen under 1950-talet. En pusselbit till detta ges möjligtvis i artikeln "The Science of 'Civilised' Agriculture: The mixed farming discourse in Zimbabwe" av William Wolmer och Ian Scoones i African Affairs 2000. Enligt Wolmer och Scoones stod begreppet ursprungligen för ett komplex av vetenskapliga jordbrukstekniker i 1700- och 1800-talets England där integrationen mellan åkerbruk och boskapsskötsel var en av nycklarna, men även kvävefixerande grödor. När denna jordbruksmodell under efterkrigstiden i Storbritannien ansågs alltmer föråldrad och fick ge vika för ett mekaniserat och specialiserat jordbruk skedde paradoxalt nog en organiserad export av denna mixed-farming-modell till framförallt det brittiska kolonierna i östra och södra Afrika. Till detta bidrog både enskilda kolonister - settlers - och kolonialtjänstemän och agronomer. Författarna visar hur begreppet mixed farming i Rhodesia och senare i Zimbabwe har förknippats med en diskurs kopplad till en rad olika antaganden: att modern jordbruksvetenskap är överlägsen lokal kunskap, att jordbrukssystem genomgår en linjär utveckling där mixed farming är ett viktigt steg på denna stege och att individuellt markägande är en nödvändighet för en effektiv jordbruksintensifiering.

I diagrammet ser vi hur begreppet agropastoralism likt ett flygplan lämnar marken på 1970-talet och sedan fortsätter i lugn takt uppåt utan att kurvan mattas som för dry farming och mixed farming. Jag blev först medveten om det problematiska med användningen av begreppet agropastoralism när jag diskuterade saken med Tim Maggs, som redan innan gett uttryck för sina syn på detta i artikeln "Name calling in the Iron Age" i South African Archaeological Bulletin 1992. Debatten där handlade om vilket begrepp som ska användas för att beskriva jordbrukare med stora boskapshjordar av det slag som kännetecknade stora delar av södra Afrikas mer torra områden under en stor del av järnåldern och fram till idag. Maggs ansåg att begreppet agropastoralist var "a gawky term, which emphasises the herding element of the economy to the detriment of cultivation" och föreslog i stället att de skulle kallas "agriculturists". I det sydafrikanska sammanhanget har begreppet farmer en annan konnotation. I Sydafrika har distinktionen pastoralism/jordbruk  förstås en extra dimension eftersom historieskrivningen under apartheid länge betonade att det inte fanns fast svart befolkning i Sydafrika före boerna och eftersom fast jordbruk ansågs konstituera en starkare rätt till marken än kringströvande pastoralister.

Begreppet agropastoralism tycks ha sitt ursprung i 1970-talets Sahel-kris där frågan om påstådd överbetning driven av olika pastoralister i Afrika spelade en stor roll. I detta sammanhang uppmärksammade bl.a. en grupp svenska forskare att man för att förstå mekanismerna bakom överbetning även borde fokusera på agropastoralister. Med detta begrepp avsåg de

 "those societies where agriculture consitutes the subsistence base, but combines with livestock keeping in such a way that the latter is a necessary condition for the maintenance and social reproduction of the socio-economic system" sid 8 i  Aspects of agropastoralism in East Africa (Brandström, Hultin och Lindström 1979).

Denna rapport är också vida citerad och kan säkert vara skälet till att kurvan i NGRAM skjuter fart just då. Begreppet agropastoralism definierades alltså i första hand utifrån 'pastoralism-problematiken'. Det är i deras egenskap av ägare av boskapshjordar som dessa afrikanska jordbrukare fick epitetet agropastoralister. Det var logiskt  och nydanande utfrån 1970- och 1980-talets pastoralism- och överbetningsdebatt eftersom dessa jordbrukare kunde ha en annan strategi i förhållande till sina boskapshjordar än de rena pastoralisterna. När detta begrepp idag används på jordbrukare i nutid eller i förhistorisk tid, är det dock, som Maggs gjorde så klart, inte bara klumpigt och tafatt (gawky) men också mycket missvisande.

Den som är intresserad av andra tidsbundna begrepp kan tillföra agroforestry i NGRAM-analysen. Begreppet dyker upp ungefär samtidigt som agropastoralism och detta är säkert kopplat till samma fenomen - medvetenheten om markvård i kölvattnet av Sahelkrisen. Men varför toppar det så dramatiskt 1992 och dalar sedan....

måndag 26 oktober 2015

Matig bok från Jönköpings läns museum och mera julklappar!!









































Det ser ut som om detta år och nästa blir ett riktigt rekordår när det gäller publikationer om agrarlandskapets historia i Sydsverige. Sedan 1980 och 1990-talets entusiastiska upptäckarår har det droppat lite mer stillsamt vad gäller nya dateringar och nya resultat kring fossil åkermark och röjningsrösen.

Först ut är ett toppenlag från Jönköpings läns museum med ovanstående bok: Fredrik Engman, Moa Lorentzon och Ådel Vestbö Franzén. Odling och markutnyttjande: Syntesarbete utifrån undersökningar av fossil åkermark i Jönköpings län .  Den verkar inte finnas på nätet, så det går inte att scrolla sig igenom sidorna och söka efter sina käpphästar. I stället får man ta till sig det matiga innehållet på gammaldags sätt i nattlampans sken. Det är bara att stoppa ner den i ryggsäcken och ställa in sig på ett nyfiket läsande av de många lockande uppslagen med röjningsrösekartor, rekonstruktioner, fältbilder etc etc .  Det är otroligt glädjande att ett gäng uppdragsarkeologer på detta sätt samlat sig till ett syntesarbete över flera års mödosamt och kreativt karterande och grävande.

Lite senare i höst kommer  Per Lagerås Environment, society and the Black Death, där Lagerås och en stor tvärvetenskaplig skara medarbetare kommer att ge en ny bild av digerdöden och den senmedeltida agrarkrisen med fokus på Sydsverige. Från vad som sipprat ut kommer det att vara både överraskande och nya resultat. Med naturvetenskapliga metoder kommer man att ge nya bilder av detta viktiga historiska förlopp. Detta är resultatet av ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet, men har rimligtvis en koppling bakåt till en rad uppdragsgrävningar .




Sedan, till sist, som oxen efter kärran, kommer så småningom en bok som vi strävat med i ganska många år sedan vi i det entusiastiska 1990-talet drog igång ett projekt med bas i Ydre och dess ödegårdar och gods. Boken kommer att heta Kan man leva på en ödegård? Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, med Östergötland med Hans Anderson och undertecknad som redaktörer för ett tvärvetenskapligt gäng. Manuskriptet har nu granskats och blivit antaget i Vitterhetsakademins skriftserie och i morgon ska jag dit för att inleda samarbetet med förlagsredaktören. I bästa fall blir det en lämplig julklapp till nästa år. Något omslag finns inte så jag illustrerar med en tidtypisk 1990-talsfrisyr för att bevisa att av dessa tre böcker så kommer denna verkligen att vara den mest mogna, likt ett gammalt årgångsvin.


Undersökning av spisröse i Gåsarp, Askeryds skate, Ydre härad


Det återstår dock att se, när flaskan öppnas, om åldern gjort något gott eller om vinet rätt och slätt surnat och resultaten körts över av alla nya och intressanta resultat som tillkommit sedan våra fältundersökninagr avslutades för tjugo år (!) sedan.



fredag 13 februari 2015

Oliver Rackham 1939 - 2015



"Oliver Rackham" by Wozzy25 - Own work. Licensed under GFDL via Wikimedia Commons 




















Nyss kom ett meddelande på twitter att Oliver Rackham dog i går. På hemsidan för Corpus Christi College i Cambridge finns en kort information om hans plötsliga och oväntade död.

Oliver Rackham var en forskare som mycket tidigt såg och förstod den kulturpåverkade naturen: hamlade trän, gräsmarker, skottskogar osv. Läs hans Trees and Woodland in the British Landscape (1976) och The History of the Countryside (1989) så får ni en god bild av hans breda kunskap i botanik, växtekologi och kulturhistoria.

En gång i början på 1990-talet lyckades vi få med honom på en forskarkurs i Halland, som jag ordnade tillsammans med Gunilla Almered Olsson. Hans pedagogiska grepp gjorde stort intryck på mig. Han inledde sin föreläsning med en ganska lång och som det verkade auktorativ beskrivning av brittisk skogshistoria. En bra bit in i föreläsningen förklarade han att allt han sagt var osant -- faktoider -- väl etablerade "sanningar" som han sedan ägnade resten åt föreläsning åt att motbevisa. Enligt Rackham är en faktoid information som "looks like a fact, is respected as a fact, and has all the properties of a fact except that it is not true".

Han rapporterade om sitt Sverigebesök i artiklen "An English Traveller in South Sweden" i Bebyggelshistorisk tidskrift 26/1993. Det är nyttig läsning att se det halländska och småländska landskapet med hans ögon. "Sweden is a country of secondary woodlands" vill jag minnas att han skriver där.

Hans jakt på väl etablerade "sanningar" och oklarheter ledde honom bl.a. till medelhavsområdet, där det finns gott om faktoider. I The Making of the Cretan Landscape  (1996, tillsammans med Jennifer Moody) och The Nature of Mediterranean Europe (2000 med A.T. Grove) granskar han med sina medförfattare den väl etablerade myten om att medelhavsområdets skogsbrist är ett resultat av att det antika Grekland och Rom överutyttjade sina skogar. Kretaboken rekommenderas dessutom som guidebok om man bilar eller vandrar på Kreta.

Jag förstod aldrig var Rackham egentligen hörde hemma på universitetet i Cambridge mer än att han hörde till Corpus Christi College. Han var en originell och färgstark människa som inte verkade bry sig om sådana världsliga saker som andra universitetsanställda brottades med. Han hade för mycket viktigt att göra.. Nu läser jag i alla fall att han fick professors namn 2006. Det var han värd.

fredag 19 december 2014

Grön humaniora äntligen i hamn

Jag har tidigare bloggat om den mycket olycksaliga hanteringen av MISTRA-FORMAS gemensamma satsning på grön humaniora.

Se t.ex.

Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut den 13 april 2014

och Ofullständig jävsutredning av VR den 11 juni

Till detta är bara att säga att VR inte har klargjort det som jag i juni menade var en ofullständig jävsutredning. Visserligen hamnade en del av min korresponens med VR felaktigt i min spamkorg så att min sura väntan på ett svar som jag skrev om den 11 juni kanske berodde på universitetets mycket övernitiska spamfilter. Men det gjorde inte så mycket för det svaret som så småningom kom fram till mig var verkligen intetsägande. VR kan inte svara på om de känt till båda de jävsförhållanden som var kända av många av de andra sökande. De utredde bara ett av jävsförhållandena.

Desto roligare är det nu att den forskningsgrupp som i den utredningen indirekt hängdes ut för att en av de sakkunga skulle vara jävig, nu rimligtvis måste ha frikänts från att bedömningen skulle ha påverkats av detta. Den andra bedömningen som avslutades nu i december ledde nämligen till att just denna forskargrupp fick de gröna humaniorapengarna.  MISTRA (och så småningom även FORMAS) har beslutat att stödja ansökan från Linköping:

The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory
Cultivating Ecological Innovations

Jag var delaktig i ett konkurrerande "konsortium" och vill nu på alla sätt och vis gratulera Cecilia Åsberg,  Johan Hedrén och Astrida Neimanis i Linköping.  Läs mer om deras spännande frölåda på följande länk: http://www.tema.liu.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv

------


Jag satte citattecken runt konsortium ovan. Måste vi på universiteten verkligen anpassa oss till företagsvärldens språk? Wikipedia säger om konsortium "sammanslutning (ibland formell genom avtal) av och mellan personer eller företag, för att göra en gemensam affär, ha gemensamma vinstintressen o.s.v."  (men det kanska passar med tanke på VRs uttalade önskan i dagens DN om mer konkurrens mellan universiteten....)

fredag 5 december 2014

I stället för hemsida: Nya publikationer


Stockholms Universitets förut så utmärkta domän people.su.se, där bl.a. min hemsida people.su.se/~widgren ligger,  är tyvärr sedan i somras stängd för all enkel uppdatering i väntan på ett nytt system för personliga hemsidor.  Jag har ett tag försökt att med krångliga medel ändå hålla min hemsida uppdaterad, men nu ger jag upp. Det är alldeles för krångligt. Flera av länkarna på den sidan har under dessa operationer blivit avbrutna.  Här kommer i stället några aktuella länkar till mina senaste publikationer:


IN PRESS

Widgren, Mats (forthcoming) Four myths in global agrarian history. In Critical Studies in World History. Lund: Nordic Academic press. Link to manuscript.

2014

Widgren, Mats (2014) Department of Human Geography. In Dahl, G. and Danielson, M. eds Faculty of Social Sciences at Stockholm University 1964-2014. Stockholm University. Manuscript

Widgren, Mats (2014) Furrows in Africa -- canals in the Americas. Azania 49/4. ---- Cf blogpost with same name.

Widgren Mats (2014) Hur drevs den vikingatida-medeltida storgården? Några frågor från Lägerbovada, Ydre. I Medeltida storgårdar i Sverige – ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Olof Karsvall och Kristofer Jupiter (red). Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, s.59-72. 

Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) (2014) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press.

Widgren, Mats and Håkansson, Thomas (2014). Landesque capital: What is the concept good foor?. In Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press. /The chapter can be downloaded from this page -- follow link from DOWNLOAD EXCERPT at that page.

Jag hoppas snart kunna återkomma med fräsch personliga hemsida bara IT-avdelningen kommit till skott med det nya formatet.